Sibirisk katt - S*Jasiones

    

 

Rasinformation

   

 

 

 

------------------------------------

Allergi och Sibirisk katt

------------------------------------

Fife's Rasstandard

-------------------------------------

Sällskapet Sibirisk katt

-------------------------------------

 

Ursprung

 

Den Sibiriska katten av dess nuvarande typ kommer ursprungligen från Ryssland, men rasens egentliga ursprung vet man inte helt säkert. Många menar att den Sibiriska katten härstammar från "vanliga" katter som ryska immigranter förde med sig till Sibirien under 1700-talet. För att kunna överleva i det hårda klimatet, och förmodligen även på grund av en viss uppblandning med inhemska katter, förändrades rasen på naturlig väg. Katterna fick längre, tjockare och vattenavstötande päls för att kunna klara sig och livet i naturen gjorde även att de utvecklades till utmärkta jägare, både på land och i vattnet.

 

Den Sibiriska katten har varit erkänd som Rysslands nationalras i årtionden, men det var först år 2000 som rasen kom till Sverige. Det var Gunilla Wikström och Vera Brännström (då Kravtsova Marklin) som tog initiativet och de importerade 10 Sibirier direkt från Ryssland, 2 hanar och 8 honor. Det är med dessa katter som bas som aveln av den Sibiriska katten startade i Sverige. År 2011 fanns det 3448 Sibiriska katter registrerade i SVERAK och rasen är på stadig uppgång.

 

Utseende

 

Katten är medel till stor och är robust och muskulös med en kraftig benstomme och stora runda tassar. Hanarna väger oftast runt 5-7 kg. Honorna brukar vara något mindre och väga mellan 4-6 kg. Katterna växer också mycket långsamt och de är inte helt färdigutvecklade förrän de är runt 5 år.

 

Huvudet på en sibirisk katt skall vara massivt med bred panna och nos och välmarkerade kindben. Det ger intrycket av att vara något runt. Profilen ska ha en svag inbuktning ovanför nosen men inget stopp. Ögonen ska vara stora och något snedställda och öronen ska vara medelstora och placerade med bra bredd emellan.

 

Den sibiriska katten hör till kategorin semilånghår och deras päls är tät och ska kännas något sträv och hård vid beröring. Den består dels av tjock underull och dels av långa vattenavstötande täckhår. Pälsen är extra lång i kragen, på svansen och på bakbenen, särskilt på vintern. Den Sibiriska katten är också godkänd i alla färg-varianter utom maskad, choklad och lila.

 

Vissa tycker att det är svårt att skilja mellan den Sibiriska katten och Maine Coon och Norsk Skogkatt som alla är semilånghåriga och tillhör "skogsrasena", men det finns två enkla skillnader om man tittar på katternas huvudform. Den Sibiriska katten ger ett runt intryck, Maine Coon ett rektangulärt intryck och den Norska Skogkatten ett triangulärt intryck framifrån. Dessutom har Norska Skogkatter en nästintill rak profillinje. Maine Coonen har ett markerad övergång mellan nosrygg och panna och den Sibiriska katten har lite av ett mellanting mellan dessa två, en mjuk inbuktning. Rent kroppsligt är både Maine Coon och Norsk Skogkatt lite resligare och "längre" medan den Sibirisk katten är något kompaktare.

 

 

Temperament

 

När det gäller temperament så finns det givetvis alltid individuella skillnader, men det finns ändå vissa drag som väldigt många Sibiriska katter har gemensamt. Jag skulle vilja säga att de Sibiriska katterna ofta har en närvaro som är mycket påtaglig. Den är intelligent, läraktig och mycket nyfiken och den älskar att vara nära människor. Katterna vill vara med hela tiden och de följer ofta sin ägare överallt. De är dessutom ofta pratsamma och har små lustiga ljud för sig.

 

Den Sibiriska katten är vidare en relativt aktiv ras som älskar att hoppa, klättra och jaga. Den behöver med andra ord en del utrymme och aktivering för att må bra, men det går ändå utmärkt att ha den som innekatt. Bara man låter katten leva i kubikmeter snarare än på kvadratmeter och är beredd att ägna katten tid till lek varje dag.

 

Jobbar man eller är borta längre perioder under dagen rekommenderar jag alltid två katter då de annars lätt kan bli understimulerade och må dåligt. 

 

I övrigt finns det många ägare till sibiriska katter som vittnar om att rasen har en förkärlek till vatten. De leker gärna nära eller i vatten och det finns till och med de katter som frivilligt simmar en sväng om tillfälle bjuds. Detta betyder dock inte nödvändigtvis att de med glädje låter sig schamponeras inför utställingar. :-)

 

 

 

                        www.jasiones.se © 2007 created by Johanna Fager katter@jasiones.se